Första året som mamma

Jag har försökt sammanfatta det bästa året i mitt liv på ett så bra sätt som möjligt genom att lista olika skeden, händelser och erfarenheter som vi upplevt det senaste året. Jag har suttit och knåpat på detta inlägg en tid för att få det så genomtänkt och ärligt som möjligt. Hoppas ni orkar läsa det för det blev en väldigt lång och ärlig skildring över vardagen som mamma.

Här är alltså min historia och hur jag har upplevt saker och ting.

Årets Känslor: Kärlek, Stolthet och Glädje. Kärleken, ibland får man fundera hur det ens är möjligt att tycka om nån så mycket som jag tycker om Devin. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom och han är den bästa som finns. Stoltheten, den enorma stolthet man känner över sitt nyfödda barn går inte att beskriva. I början fick man ju nästan hålla i sig själv för att inte rusa fram till okända människor och visa upp sitt barn, typ ”-titta vad vi har gjort, han e faktiskt vår!” Och så glädjen, glädjen över att ha fått en friskt barn. Ett barn som utvecklas och blir stor och duktig. Glädjen över att se hur sonen ler, är glad och blir glad av att man ler mot honom eller leker med honom.

Devin 1 dygn

Årets ”oj, det trodde jag inte”: Den enorma skyddsinstinkten. När man slås av tanken att man i princip utan att blinka skulle kunna döda den som försöker skada ens barn på något sätt inser man att man bär på en instinkt man inte visste fanns innan man fick barn. Mats hade i början ganska grymma mardrömmar om hur han gick och med kniv högg ner folk som hade rövat bort Devin, och han hade nog inte tvekat om det var på riktigt heller.

Årets investering: När Devin var omkring 2 månader köpte jag en ny dyna till mej själv för att jag åtminstone skulle få sova bra de stunder jag fick sova under natten. Helt klart årets bästa 7 euros investering.

3.4 Dagen då hans namn blev offentligt

Årets avsaknad: Barnvakter på nära håll. Nån som hade kunnat se efter Devin en timme sådana gånger när både M och jag har varit totalt slutkörda och behövt sova och Devin har varit pigg eller väldigt gnällig. Eller när vi verkligen hade behövt en halvtimme-timme för att ostörda få städa, vila, handla mat eller bara vårda förhållandet med ett cafébesök på tu man hand.

Årets lyckade: Av sådant som vi har kunnat påverka så är väl Devins ”sömnskolning” på kvällarna det vi lyckats bäst med. Men det krävde lite tålamod. Sen kan det väl också räknas som ett lyckat drag att vi har fått honom att börja använda pottan på morgnarna och även ibland på dagarna.

4.5 Första potatisen

Årets mest nervpåfrestande: Devins dagssömn. Han har nog för det mesta somnat enkelt, men sen har det varit en kamp mot mina nerver… Från att ha sovit helt okej 2 första månaderna till att börja vakna med typ 15 minuters mellanrum till att jag gav upp helt (för att spara mina nerver) och tog upp honom när han vaknade och han således sov ca. 4x30 minuter per dag i många månader. Sen drog jag ner det till 3x30 minuter och så styrde jag om det till dagens 2x70 (-80) minuter. Många andra skulle säkert tycka att 70 minuter i sträck låter som en kort tupplur, men för Devin är det längsta sovpassen han har haft sedan han var ca. 2 månader, så jag är nöjd!

Devin 6 månader sitter

Årets besvikelse: De ”vänner” som i princip sa upp bekantskapen med oss när Devin föddes. Det finns fortfarande folk i vår närhet som aldrig har sett Devin och en hel bunt med sådana som bara sett honom en gång som hastigast.

Årets barnvakter: Fammo och faffa som  barnvaktade i somras så vi fick fara på en inflyttningsfest och på marknadsdansen samt fara ut på juldagen. Moffa och moster som har sett till att vi fått gå på två förlovningsfester i år.

Devin 7 månader

Årets bästa: Vår resa till Zakynthos. Att åka på resa med en 9 månaders baby kan säkert låta idiotiskt, men för vår del var det ett genidrag. Allt fungerade perfekt, till och med bättre än hemma och vi trivdes alla i solen och värmen. Det var helt klart den bästa resan vi gjort!

Årets värsta: Kotteversionen av kolik. Eftersom jag inte har nån egentlig erfarenhet av kolik så kan jag inte säga exakt att det var det Devin hade, men någon form av kolik hade han nog eftersom han skrek otroligt mycket från och till de tre första månaderna och främst på kvällarna. (Här hade exempelvis de tidigare nämnda barnvakterna på närmare håll varit guld värt). Inte nog med att jag var så trött på hans gråt och skrik att jag mellan varven satt och grät ikapp med honom, dessutom kände jag att alla som träffade Devin tyckte att han var en jobbig unge eftersom han skrek så mycket. Nu var det säkert inte så, men många gånger kändes det så och eftersom jag samtidigt tyckte att han var världens härligaste bebis så gjorde det ju ont att tänka att andra tyckte han var jobbig. Så det var en ganska tung tid. Men det jag lärde mig från det är att allt är övergående!

Augusti

Årets mest fantastiska: Att dygnet runt under ett helt år få följa med hur vår lilla bebis har utvecklats. Från att ha varit en skryttig liten korv med snuva på barnintensiven till att bli en kille som går utan stöd, pratar några ord, skrattar, klappar händerna och låtsas prata i telefon. Det är ju helt enkelt fantastiskt! Tänk att få följa med på en sån utvecklings resa.

Årets upplevelse: Förlossningen, helt klart. Finns det någon häftigare upplevelse? Kan inte tro det. Slår nog alla bungyjumps, fallskärmshoppningar och andra adrenalinkickar lätt (inte för att jag prövat nån av dessa, men jag antar). Okej, såhär i efterhand har vi nog kanske romantiserat hela upplevelsen lite, men fantastiskt var det, ingen tvekan om den saken.

Bad i Dagsmark i september

Årets ”det blev inte riktigt som jag tänkte”: Alla dom långa promenaderna jag skulle ta med vagnen lämnade lite åt sitt öde. Hade ju tänkt gå bort alla överflödiga graviditetskilon, men eftersom dom få jag hade försvann ungefär samtidigt som jag kom hem från BB så var det inget att jobba på. Att jag dessutom tappade ytterligare 7 kg av amningen sporrade inte heller mig att motionera för att komma i form. Sen så var det ju det här med att Devin började sova bara en halv timme åt gången. Då fanns det inte tid för några långa promenader medan han sov, utan direkt han somnade så vände jag om och gick in och gjorde mat/åt, städade hängde kläder och annat som jag inte kunde göra när han var vaken.

Årets duktiga: Jag har i princip varje dag haft maten klar när Mats har kommit hem från jobbet. Han har oftast bara fått sätta sig rakt till bordet och äta. Visst har det varit lite kämpigt ibland, men oftast har det gått bra. Detta har alltså inte varit något krav från hans sida, utan mera en prestigegrej från min sida! Dessutom har jag satt yttersta vikt i att vi alltid ska äta tillsammans och det är nog inte många gånger som vi har behövt tumma på det. Jag är uppväxt med att hela familjen varje dag äter mat tillsammans och det är något som jag vill att Devin också ska få växa upp med, och hittills har det gått bra. Eller i alla fall har jag och Mats ätit tillsammans, Devin har antingen sovit eller suttit med vid bordet men vi inför vanan redan nu.

November

Årets ”det gjorde vi bra”: När vi började planera att skaffa barn så pratade vi mycket om att inte låta ett barn vara ett hinder för att leva någotsånär som förr. Det är också en sak jag tycker att vi har lyckats relativt bra med. Vi besöker våra hemtrakter så ofta som vi vill. Vi har kunnat vara med på bastukvällar och tjejträffar, inflyttningsfester, examensfester och förlovningsfester, Vi har haft besök och varit på besök, vi har besökt IKEA och Tuuri, varit på hockey och café, och vi har varit en sväng till Grekland. Vi ser alltså inte Devin som något hinder för att fortsätta leva som förr, vi gör det bara på hans villkor numera. Dessutom kan vi båda två ta hand om honom lika bra, så om vi inte kan ha med Devin så finns det inget hinder för att den ena hittar på någonting och den andra är hemma med Devin en stund.

Till alla er som orkat läsa ända hit, detta har varit ett fantastiskt år för vår del och jag tror att kommande år blir minst lika fantastiskt. Hoppas även ni alla läsare får ett riktigt Gott nytt år!