BLOGGFLYTT!
Kära vänner, pga. en hel del krångel (sidan är så långsam att jag inte ens orkar svara på kommentarer) och massor med spamkommentarer här på papper.fi så har även jag beslutat mig för att ta mitt pick och pack och flytta bloggen. Ni hittar mig numera på denna adress:
Så ändra adressen i era länklistor, favoriter och var annanstans ni kan ha sparat min bloggadress för denna blogg kommer att försvinna så småningom när jag får den andra bloggen att fungera som jag vill.
Hoppas vi ses på nya bloggen och lämna gärna en kommentar när ni har hittat dit! (Det borde för övrigt bli lättare att kommentera på den bloggen också eftersom man bara behöver fylla i sitt namn och e-post adress, inga krångliga bokstäver i en ruta!).
Välkommen!
5 år
Här nånstans mellan jul och nyår passerade min och mats 5 års dag obemärkt förbi. Vi har inget egentligt datum för när vi blev tillsammans så därför brukar vi inte fira våra årsdagar riktigt heller. Men 5 år har vi i alla fall varit tillsammans så det kan man ju ägna ett blogginlägg åt i alla fall. Fem år av oerhörd glädje och stor sorg. Fem år med många tårar, många skratt och mycket kärlek. Under dessa fem år har vi studerat, levt tillsammans dygnet runt, tagit examen, tagit våra första steg ut i arbetslivet, bytt jobb några gånger, flyttat 3 gånger, rest runt lite, festat, gjort upp framtidsplaner och genomfört dem, köpt lägenhet, skaffat barn och levt livet.
Här skulle jag nu kunna lista alla Mats goda egenskaper och varför jag tycker så mycket om honom. Men istället tänkte jag lyfta fram det som jag anser vara den stora stötestenen i vårt förhållande och som gör att det fungerar väldigt bra. Och det är att vi har väldigt lika värderingar och vår syn på framtiden är väldigt lika.
Till sist ska jag bjuda på en bild från vår gröna ungdom när vi var nykära och bekymmerslösa:
2006
Hushållsgrisen
Varje dag efter kvällsmaten börjar jag frossa i allt bulla som lämnade över efter kalaset. Inte så mycket för att jag är snål (inte längre i alla fall), utan för att jag ser det som en oerhörd synd att kasta det som är gott. Därför äter jag (och endast jag) bulla varje kväll tills jag mår riktigt illa. Urk. Jag skulle förstås kunna bjuda in nån att hjälpa mej, men denna vecka har jag inte orkat umgås med folk kvällstid så jag har fått frossa på egen hand. Men snart är allting slut och jag kan börja leva ett normalt liv igen 
Artiga killen
Devin har varit två hela dagar på dagis och vår artiga kille vägrar tydligen att kakka på dagis. Istället sparar han sig och lägger stora lass i blöjan när han kommer hem från dagis istället. Vi är överlyckliga. 
Hoppas han snart kommer över sin småblyga artighet.
Nå, värre kunde det vara 
Kalas bilder
Bättre sent än aldrig, här kommer lite bilder från kalaset vi hade i Fredags.
Förberedelser pågår
Dopp
Devins kaka som inte alls blev som den skulle och Mats goda chokladkaka
Festföremålen
Presentöppning
Mera presenter
After party...
Och när alla gäster hade åkt hem så skruvade Mats fast listerna som pappa hade gjort till trappan och så gick vår grind att skriva fast. Slutet gott, allting gott.
Första dagen
Idag har vi avklarat första dagen på jobb och dagis.
Vi började dagen med att hela familjen åkte till dagiset efter kl.8. Efter en halvtimme åkte pappan iväg till jobbet och jag stannade kvar med Devin. Han lekte med alla nya saker och fick träffa några av barnen som ska vara i hans grupp. Kl. 10 var Devin supertrött eftersom han dagen till ära hade vaknat redan kl.6 och en av tanterna föreslog att vi skulle lägga honom att sova en stund innan lunchen och så skulle jag kunna åka till jobbet redan då. Sagt och gjort, Devin fick sova och jag åkte till jobbet. På jobbet gick det så bra som det bara kunde gå efter att man har varit borta i 14 månader. Fick börja med att ringa ett samtal till indien och sen fungerade det mesta utan problem. Sms:ade dagiset däremellan och dom meddelade att allt var bra med Devin och att han sov sin eftermiddagslur då. Kl.14 åkte Mats iväg och hämtade Devin som satt och underhöll tanterna medan de åt mellanmål. Devin var egentligen enda barnet som började på hans avdelning idag så han blev bra omhändertagen och dom verkade ha bra tid för honom där vilket jag tror att han behöver nu i början också. Imorgon får vi se vad han säger när han får åka till dagiset igen, om det är lika spännande med alla leksaker och tanter då också. En riktigt bra start har vi fått i alla fall och inatt ska jag sova riktigt gott
Ännu en programpunkt
Förutom alla saker jag skrev om att var på gång i föregående inlägg, så har vi dessutom hållit på att planera en möhippa i flera månader och igår var den stora dagen. Blivande Prest-frun Ida fick en heldag med massor av program tillsammans en hel drös med vänner. Hanna hade bloggat så fint om vår kalla men roliga dag, så om ni vill se vad vi gjorde under gårdagen så kan ni klicka in er här.
Nu börjar jag bli riktigt riktigt nervös inför morgondagen. Främst för Devins del, men också för min egen. Ojoj, det kommer att bli tufft, men det är bara att vänja sig. Tror nog Devin vänjer sig vid dagiset fort i alla fall, men oj vad ledsen han kommer att bli när jag lämnar honom där. Och blödiga mamman kommer nog att sitta och torka tårar påväg till jobbet, men det går ju över. Om några veckor är jobb och dagis den naturligaste saken i världen.
Over and out.
Hinner inte med..
Hej hej bloggen!
Stressigt värre här just nu. Hinner inte riktigt med bloggandet eftersom min hjärna är koncentrerad på 100 andra saker just nu. I helgen ska vi ha kalas för ca.20 pers. Kakan har jag som vanligt stora planer för, men det brukar sluta med pannkaka (inte bokstavligen då). Resten av ”doppet” vet jag inte riktigt hur läget är med, men jag har i alla fall inte bakat nånting ännu och vet inte om jag kommer att göra det heller. Sen skulle här behövas städas, men det får M hjälpa mig med imorgon.
Och på måndag smäller det. Jobb och dagis. Ojoj. Handlade idag ett par extra handskar, en billig reservbody och ett blöjpaket. Nu borde det mesta vara fixat för dagsistarten. I alla fall allt jag kan komma på. Är det nånting annat så får dom väl meddela det då, nånting ska väl dagispersonalen göra också. Har pusslat med mitt och Mats schema samt ordnat barnvakt här hemma för fredan, så vi borde i teorin överleva första veckan, om det fungerar i praktiken är en annan femma.
Men nu ska jag rusa vidare, ”vi syns tå vi råkas” som min kära Mats brukar säga.
På tal om Mats så fyller han idag, Grattis! Däremot hade han själv ingen aning om att det var hans födelsedag när jag kom sjungande med frukost på säng åt honom imorse. Presenter fick han i alla fall och verkade nöjd så kanske han minns att det är hans födelsedag idag nu då! Tydligen är vi ganska uppskruvade båda två just nu!
En av många
En av många saker jag kommer att sakna när jag börjar jobba, är att jag inte längre kan åka till matbutiken och handla redan innan kl.9 på morgonen. Det är så lugnt och skönt i butiken på morgonen, perfekt för mig som hatar att trängas och köa!
Blödiga morsan…
Gårdagens 1-års firande gjorde mig tydligen extra blödig, för när sonen fick två sprutor vid rådgivningen och grät av smärta, så började stora tårar rulla nerför mina kinder också. Håhhå. Det hade jag verkligen inte trott om mig själv. Jag som har suttit och hånskrattat lite i smyg åt alla mammor som tycker det är så hemskt när barnen ska få sprutor. Jag har mera tänkt att det är ett nödvändigt ont och smärtan är ju bara kortvarig, men när lilla sonen satt där i min famn och grät för någonting som jag som jag utsatte honom för, ja då kom tårarna. Men jag är nog säkert långt ifrån den enda mamman som har gråtit vid pickatanten. Men nästa gång ska jag inte gråta, då ska jag vara mera macho
1 år!
Idag fyller vår älskade lilla gullklimp 1 år! Det är otroligt hur fort tiden går.
Imorse hann vi just och just koka kaffe och bre smörgåsar innan vi hörde att han började ligga och gråta. Då blev det full fart uppför trappan med frukost, pulka, balonger och serpentiner. Killen blev något förvånad över att vi kom insjungandes i hans rum, men fann sig snabbt och tyckte att det var en störtskön start på dagen.
Balonger i sängen var ju kul!
Sen provsatt han pulkan
Och sen försökte han provsitta själv
Och så åkte vi ut och testkörde den i mörkret
En fin start på den första födelsedagen!
1-3 månader 10-12 månader 4-6 månader 7-9 månader
av loppan
21 kommentarer
Första året som mamma
Jag har försökt sammanfatta det bästa året i mitt liv på ett så bra sätt som möjligt genom att lista olika skeden, händelser och erfarenheter som vi upplevt det senaste året. Jag har suttit och knåpat på detta inlägg en tid för att få det så genomtänkt och ärligt som möjligt. Hoppas ni orkar läsa det för det blev en väldigt lång och ärlig skildring över vardagen som mamma.
Här är alltså min historia och hur jag har upplevt saker och ting.
Årets Känslor: Kärlek, Stolthet och Glädje. Kärleken, ibland får man fundera hur det ens är möjligt att tycka om nån så mycket som jag tycker om Devin. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom och han är den bästa som finns. Stoltheten, den enorma stolthet man känner över sitt nyfödda barn går inte att beskriva. I början fick man ju nästan hålla i sig själv för att inte rusa fram till okända människor och visa upp sitt barn, typ ”-titta vad vi har gjort, han e faktiskt vår!” Och så glädjen, glädjen över att ha fått en friskt barn. Ett barn som utvecklas och blir stor och duktig. Glädjen över att se hur sonen ler, är glad och blir glad av att man ler mot honom eller leker med honom.
Devin 1 dygn
Årets ”oj, det trodde jag inte”: Den enorma skyddsinstinkten. När man slås av tanken att man i princip utan att blinka skulle kunna döda den som försöker skada ens barn på något sätt inser man att man bär på en instinkt man inte visste fanns innan man fick barn. Mats hade i början ganska grymma mardrömmar om hur han gick och med kniv högg ner folk som hade rövat bort Devin, och han hade nog inte tvekat om det var på riktigt heller.
Årets investering: När Devin var omkring 2 månader köpte jag en ny dyna till mej själv för att jag åtminstone skulle få sova bra de stunder jag fick sova under natten. Helt klart årets bästa 7 euros investering.
3.4 Dagen då hans namn blev offentligt
Årets avsaknad: Barnvakter på nära håll. Nån som hade kunnat se efter Devin en timme sådana gånger när både M och jag har varit totalt slutkörda och behövt sova och Devin har varit pigg eller väldigt gnällig. Eller när vi verkligen hade behövt en halvtimme-timme för att ostörda få städa, vila, handla mat eller bara vårda förhållandet med ett cafébesök på tu man hand.
Årets lyckade: Av sådant som vi har kunnat påverka så är väl Devins ”sömnskolning” på kvällarna det vi lyckats bäst med. Men det krävde lite tålamod. Sen kan det väl också räknas som ett lyckat drag att vi har fått honom att börja använda pottan på morgnarna och även ibland på dagarna.
4.5 Första potatisen
Årets mest nervpåfrestande: Devins dagssömn. Han har nog för det mesta somnat enkelt, men sen har det varit en kamp mot mina nerver… Från att ha sovit helt okej 2 första månaderna till att börja vakna med typ 15 minuters mellanrum till att jag gav upp helt (för att spara mina nerver) och tog upp honom när han vaknade och han således sov ca. 4x30 minuter per dag i många månader. Sen drog jag ner det till 3x30 minuter och så styrde jag om det till dagens 2x70 (-80) minuter. Många andra skulle säkert tycka att 70 minuter i sträck låter som en kort tupplur, men för Devin är det längsta sovpassen han har haft sedan han var ca. 2 månader, så jag är nöjd!
Devin 6 månader sitter
Årets besvikelse: De ”vänner” som i princip sa upp bekantskapen med oss när Devin föddes. Det finns fortfarande folk i vår närhet som aldrig har sett Devin och en hel bunt med sådana som bara sett honom en gång som hastigast.
Årets barnvakter: Fammo och faffa som barnvaktade i somras så vi fick fara på en inflyttningsfest och på marknadsdansen samt fara ut på juldagen. Moffa och moster som har sett till att vi fått gå på två förlovningsfester i år.
Devin 7 månader
Årets bästa: Vår resa till Zakynthos. Att åka på resa med en 9 månaders baby kan säkert låta idiotiskt, men för vår del var det ett genidrag. Allt fungerade perfekt, till och med bättre än hemma och vi trivdes alla i solen och värmen. Det var helt klart den bästa resan vi gjort!
Årets värsta: Kotteversionen av kolik. Eftersom jag inte har nån egentlig erfarenhet av kolik så kan jag inte säga exakt att det var det Devin hade, men någon form av kolik hade han nog eftersom han skrek otroligt mycket från och till de tre första månaderna och främst på kvällarna. (Här hade exempelvis de tidigare nämnda barnvakterna på närmare håll varit guld värt). Inte nog med att jag var så trött på hans gråt och skrik att jag mellan varven satt och grät ikapp med honom, dessutom kände jag att alla som träffade Devin tyckte att han var en jobbig unge eftersom han skrek så mycket. Nu var det säkert inte så, men många gånger kändes det så och eftersom jag samtidigt tyckte att han var världens härligaste bebis så gjorde det ju ont att tänka att andra tyckte han var jobbig. Så det var en ganska tung tid. Men det jag lärde mig från det är att allt är övergående!
Augusti
Årets mest fantastiska: Att dygnet runt under ett helt år få följa med hur vår lilla bebis har utvecklats. Från att ha varit en skryttig liten korv med snuva på barnintensiven till att bli en kille som går utan stöd, pratar några ord, skrattar, klappar händerna och låtsas prata i telefon. Det är ju helt enkelt fantastiskt! Tänk att få följa med på en sån utvecklings resa.
Årets upplevelse: Förlossningen, helt klart. Finns det någon häftigare upplevelse? Kan inte tro det. Slår nog alla bungyjumps, fallskärmshoppningar och andra adrenalinkickar lätt (inte för att jag prövat nån av dessa, men jag antar). Okej, såhär i efterhand har vi nog kanske romantiserat hela upplevelsen lite, men fantastiskt var det, ingen tvekan om den saken.
Bad i Dagsmark i september
Årets ”det blev inte riktigt som jag tänkte”: Alla dom långa promenaderna jag skulle ta med vagnen lämnade lite åt sitt öde. Hade ju tänkt gå bort alla överflödiga graviditetskilon, men eftersom dom få jag hade försvann ungefär samtidigt som jag kom hem från BB så var det inget att jobba på. Att jag dessutom tappade ytterligare 7 kg av amningen sporrade inte heller mig att motionera för att komma i form. Sen så var det ju det här med att Devin började sova bara en halv timme åt gången. Då fanns det inte tid för några långa promenader medan han sov, utan direkt han somnade så vände jag om och gick in och gjorde mat/åt, städade hängde kläder och annat som jag inte kunde göra när han var vaken.
Årets duktiga: Jag har i princip varje dag haft maten klar när Mats har kommit hem från jobbet. Han har oftast bara fått sätta sig rakt till bordet och äta. Visst har det varit lite kämpigt ibland, men oftast har det gått bra. Detta har alltså inte varit något krav från hans sida, utan mera en prestigegrej från min sida! Dessutom har jag satt yttersta vikt i att vi alltid ska äta tillsammans och det är nog inte många gånger som vi har behövt tumma på det. Jag är uppväxt med att hela familjen varje dag äter mat tillsammans och det är något som jag vill att Devin också ska få växa upp med, och hittills har det gått bra. Eller i alla fall har jag och Mats ätit tillsammans, Devin har antingen sovit eller suttit med vid bordet men vi inför vanan redan nu.
November
Årets ”det gjorde vi bra”: När vi började planera att skaffa barn så pratade vi mycket om att inte låta ett barn vara ett hinder för att leva någotsånär som förr. Det är också en sak jag tycker att vi har lyckats relativt bra med. Vi besöker våra hemtrakter så ofta som vi vill. Vi har kunnat vara med på bastukvällar och tjejträffar, inflyttningsfester, examensfester och förlovningsfester, Vi har haft besök och varit på besök, vi har besökt IKEA och Tuuri, varit på hockey och café, och vi har varit en sväng till Grekland. Vi ser alltså inte Devin som något hinder för att fortsätta leva som förr, vi gör det bara på hans villkor numera. Dessutom kan vi båda två ta hand om honom lika bra, så om vi inte kan ha med Devin så finns det inget hinder för att den ena hittar på någonting och den andra är hemma med Devin en stund.
Till alla er som orkat läsa ända hit, detta har varit ett fantastiskt år för vår del och jag tror att kommande år blir minst lika fantastiskt. Hoppas även ni alla läsare får ett riktigt Gott nytt år!
